top of page

Premiär - nu öppnar jag dörren...

  • Skribentens bild: Admin
    Admin
  • 2 juni 2017
  • 6 min läsning

Nu öppnar jag upp dörren till en ny värld, att skriva så ni alla andra kan se och läsa. Att vara privat har alltid varit viktigt för mig. Det kommer vara en resa för mig på många sätt, att dela med mig av mig själv så intimt men också att jag ser detta som en möjlighet till utveckling för mig själv. När det gäller min högkänslighet så är det ändå en relativt ny upptäckt, åtminstone när det handlar om att jag börjat bearbeta min högkänslighet, jag har vetat i många år att jag är högkänslig och har i hela mitt liv känt att det finns saker som jag känt och upplevt som andra inte gjort. När jag skriver om min högkänslighet handlar det om att skriva det som kommer för mig just då, det kan vara en händelse under dagen eller minnen från förr om hur det är att leva med en personlighet som högkänslig. Jag läser och försöker lära mig mer om högkänslighet och jag reflekterar regelbundet för och om mig själv. Det går att läsa om högkänslighet och dess forskning men jag vill visa på hur det är i resan att komma till insikt om sin högkänslighet och leva med den. Jag vill också göra högkänslighet mer normgivande, vi är trots allt 20 % av befolkningen som är högkänsliga. Ändå så tar man inte medvetet detta på allvar i vårt samhälle och med det också på våra arbetsplatser! Visste du att i forskning har man sett skillnad på hur uppskattad man är som högkänslig eller inte beroende på vilken del av världen man kommer ifrån? Jo, i Kina så är ”blyga” och sensitiva barn de som de flesta valde till sina vänner eller lekkamrater. Medan i Kanada var det tvärtom. På Mandarin har ordet för blyg eller tystlåten samma betydelse som väluppfostrad och duktig, sensitiv betyder mer att man uppvisar en förståelse. Detta får en såklart att fundera om ens personlighetsdrag skulle uppskattas mer i en annan kultur än den vi lever i här. Självklart finns det undantag, jag har träffat människor som uppskattar min personlighet och som har förmågan att se den och också för den jag är. Dock så är majoriteten av de jag möter inte högkänsliga eller förstår inte vad det innebär och med det så har allt runt omkring oss skapats för icke-högkänsliga. Jag vill inte ändra på andra, jag vill ändra på medvetandenivån av personlighetsdraget högkänslig och göra det därmed bättre för alla, högkänslig som icke-högkänslig.

Min blogg kommer att handla om högkänslighet men också om mitt brinnande intresse hantverk. Jag har en bakgrund och kunskap inom blomsterbranschen och ett stort intresse av att få arbeta med händerna. Visst är det så att man mår lite bättre när man fått arbeta med sina händer? I alla fall för mig. Den kreativa ådran och en annan del av hjärnan får vara aktiv för ett tag och det är en sådan tillfredsställelse att få skapa något själv, känna doft på något, se något fint i det man har framför sig och ta vara på den natur vi har runt omkring oss. Jag ser också ett värde i att arbeta med händerna är en form av återhämtning, för alla tänker jag, allra helst är det viktigt för mig. Jag önskar jag fick ägna mer tid åt skapande men med heltidsarbete och ett stort behov av återhämtning med t.ex. vila finns det inte alltid tid kvar till att arbeta med händerna. Drömmen är att få göra det varje dag och jag önskar att jag är på väg att skapa den framtiden för mig där det blir möjligt. Min blogg kommer därför också att handla om hantverk, det kan vara blommor, växter eller någonting helt annat.

Härom dagen plockade jag en bukett med liljekonvaljer. Att dofta på dess blommor är bästa mindfuleness. En underbar blomdoft får mig att sväva bort för en liten stund.

I mitt första blogginlägg ska jag berätta om något som hände på mitt jobb med tanke på min högkänslighet. Efter att ha levt med inre stress under mycket lång tid och en oacceptabel hög arbetsbörda samt dålig arbetsmiljö började min ork ta slut. Det var jag medveten om och tog det lugnt och försökte anpassa på mitt jobb. Dock drabbades jag av en händelse på jobbet som inte bör ske och jag hade inga krafter kvar för att hantera det. Jag såg själv att jag inte mådde bra och att det mående jag hamnat i behövde ändras. Företagshälsovården sjukskrev mig för utmattningssyndrom, mitt värde var låååångt över gränsen för utmattning. Efter nära tre månader så har jag börjat återgå lite till mitt jobb, det har varit ett hårt arbete med mig själv att komma tillbaka till hur jag vill må och få kraft tillbaka, hjärnan har varit så trött. Efter överenskommelse med chef kommer jag att gå till jobbet lite som jag känner för fram tills det kommer bli mer regelbundet på två timmar per dag. På min tredje dag när jag kom till jobbet var dock alla mina saker ihop plockade och intryckta i ett hörn. Det var tydligt att någon städat undan allt mitt för att göra plats åt sig själv. Jag var lovad att mitt rum skulle vara tillgängligt som vanligt men nu hade tydligen min chef lovat bort det till någon annan, utan att meddela mig något alternativ på hur jag skulle göra när jag kom till jobbet. Nu ska jag berätta om min reaktion, som dels är typisk för mig och som högkänslig men i detta fallet också för att jag fortfarande är skör och stresskänslig i min utgång av utmattningen. Jag tänkte att det kanske hade varit tvätt av fönster eller golv och att det var därför allt var flyttat. Medan jag undrade och funderade, nästan i bakhuvudet de första timmarna, så iordningsställde jag allt som det brukar vara. När jag berättade för en kollega fick jag spegla mina tankar och hon reagerade stort på det som skett vilket fick mig att tänka att det kanske inte var så bra. Som högkänslig här är det typiskt för mig, jag behöver tid på mig när det händer saker mot mig personligen, jag behöver tid, avstånd och mycket funderande för att få saker på plats. Och såklart hade min hjärna satt i gång i maxfart med alla scenarier om varför detta hade skett. Jag förstod inte på vilket sätt några vaser och två fotoramar i fönstret skulle vara i vägen för någon som ville låna mitt rum en kort stund. Min högkänslighet reagerar starkt på negativa saker, mycket typiskt, jag känner mig förfördelad och tar mycket illa vid mig att andra inte kan tänka på mitt bästa, något jag alltid försöker göra för andra. Samtidigt är jag mycket duktig på att tänka olika scenarier och att inte i första hand skylla på någon annan, beteendevetare som jag är. Jag fick dock bekräftat av chef att en annan kollega skulle få ha mitt rum och jag fick ingen lösning för mig. Här blev min känsla stark på grund utav min utmattning, ångest uppstår, gråter massor och blir helt slut. Det lilla stöd jag behövde var tillgång till mitt rum, resten har jag fått göra själv för att komma tillbaka till jobbet och så känner jag mig sviken här. Det är som högkänslig svårt att hantera men med utmattning blev det dubbelt jobbigt. Jag har dock blivit bättre på att säga ifrån när det inte känns bra vilket jag gjorde. Det slutade med att jag fått intygat att ingen uppehåller sig i mitt rum utan jag kan komma när jag vill. Jag ser det inte som att man medvetet ville göra mig fel utan det är just avsaknaden av hur handlingar påverkar andra som saknades och där jag ofta, och som högkänslig, känner mig annorlunda mot icke-högkänsliga.

Min högkänslighet är typiskt för mig att jag reagerar på allt med känslor, jag känner in så mycket. Om jag ska återge något som hänt blir det i form av hur det kändes, jag kommer sällan ihåg vad filmer eller böcker heter men minns hur det kändes när jag såg eller läste. Jag glömmer ofta vad jag gett bort i present eller fått men jag kommer ihåg hur det kändes. Mina ”känselspröt” är alltid aktiva och känner in stämningar och subtila saker. Detta är mer generellt, det är inte så att jag har fullständig afasi, jag har i alla fall lyckats skaffa mig tre utbildningar i livet, ha ha! Men i stora drag är det så att jag lever konstant med att jag känner såååå himla mycket!!

Självklart blir det kanske inte alltid skrivande om högkänslighet här på bloggen, jag kan ju bli mycket trött på mig själv, eller om hantverk, och då kanske det blir om något helt annat. Vi får se!

Nu är jag igång, jippi vad jag är modig, och du är varmt välkommen hit! Hoppas vi kan få ett fint utbyte av varandra, oavsett om det är om hantverk eller högkänslighet eller både och. Tack för du tog dig tid för en stund.

Comments


    © 2023 by Fashion Diva. Proudly created with Wix.com

    bottom of page