Högkänslig och bemötande

Bemötande från andra är viktigt i alla lägen, för oss alla genom hela livet.

Oavsett om du möter en främling som frågar efter vägen, någon på jobbet som önskar hjälp eller som du själv vill be om hjälp eller inom familjen eller i andra sammanhang, t.ex. inom vården.

Ett bra bemötande kan göra en enormt stor skillnad för den enskilda individen. Det kan faktiskt vara livsavgörande.

Har du funderat över vad det gör med Dig när du får ett dåligt bemötande?

Jag vill ge en bild av vad det gör med mig, som högkänslig, när jag får ett dåligt bemötande respektive ett bra sådant.

Jag kan som högkänslig intyga att när bemötandet inte är balanserat till vad jag själv ger så tar jag ofta illa vid mig. Graden av att jag tar illa vid mig är såklart i linje med hur mycket jag själv investerat. Om en kassörska är otrevlig är inte i samma nivå som vid ett läkarbesök t.ex. då min egna insats är olika stor och av olika karaktär. Dock är alla tillfällen viktiga när det gäller att bemöta varandra på ett respektfullt och givande sätt.

Högkänsliga med sina sinnen känner in mycket i möten med andra, bearbetar något djupare och reagerar också starkare på både positiva respektive negativa händelser.

Det är svårt att förklara för den som inte är högkänslig, att få en bild av vad det innebär. Det är svårt att mäta upplevelsen och att jämföra mellan varandra är varken rätt eller rättvist. Jag kan dock berätta att som högkänslig blir det ett större problem vid händelser som t.ex. dåligt bemötande för det sätter sina spår, från den gången och framåt till liknande situationer.

Spår kan vara fysiska som att vi blir överstimulerade, trötta, har behov av egen återhämtningstid, blir ledsna, lägger mycket tid på att fundera och resonera inom oss, lägger på minnet för eventuella liknande händelser, påverkas fysiskt, isolerar oss från liknande händelser m.m. Inte för att vi blir mer kränkta än andra utan upplevelsen ger oss en större känsloupplevelse och tankar och med det en negativ påverkan.

Är upplevelsen istället bra vid ett bemötande så kan det stärka oss enormt och vi får massa kraft till att göra mer och engagera oss mer. Vi känner starkt att det känns bra.

Högkänsliga har också en mycket god förmåga att skapa sig en uppfattning om en situation och hur man ska förhålla sig till den. Det har erfarenheten hjälpt till med och intuitionen är stark vid ett möte och signaler som läses av bearbetas. Som högkänslig är man oftast också mycket samvetsgrann och därmed ärlig och engagerad i det mötet man har.

När jag är ärlig, öppen, ger av mig själv och försöker berätta hur jag upplever något då är jag i ett mer utsatt läge. Blir jag då inte bemött på samma nivå tillbaka tar jag mycket illa vid mig. Det skapar en reaktion hos mig som inte skulle behöva ske.

Åter igen ställer jag frågan, Vad gör ett dåligt respektive bra bemötande med Dig?

Hur reagerar du? Hur känner du? Vilka symtom får du?

Det är viktigt för mig att öka medvetenheten omkring högkänslighet och idag om bemötande i synnerhet. Det är livsviktigt att bemöta varandra på ett bra sätt.

Hur skulle du vilja bli bemött?

För mig handlar det om att den jag möter ska tro på mig, lita på mig att jag verkligen känner mig själv bäst. Att det jag berättar vet jag och står för och det behöver man inte misstro. Jag är ärlig och vill att den jag möter är detsamma. I enklare möten är det respekt och att inte lägga ”skuld” på den andre som är viktigt. Med det menar jag att man är allmänt trevlig och hjälpsam och inte agerar olika beroende på vem som står framför en. I svårare möten där den ena är mer utsatt, t.ex. inom vården då är det viktigt att också kunna visa empati, lyssna och visa en vilja att hjälpa till.

I Sverige har vi ett samhälle som bygger på att vi är väldigt beroende av andra när det gäller myndigheter och vård. Arbetar själv inom myndighet och vet att det är viktigt att den jag möter får ett bra bemötande. Självklart misslyckas också jag och det fungerar inte alltid som det borde men jag har ett stort ansvar när jag möter någon som kommer till mig, för jag är redan i en maktposition och den som kommer till mig behöver något. Ett gott bemötande är det minsta jag kan erbjuda, att visa respekt för min medmänniska.

Jag vill nu berätta om bemötande inom vården (läkarbesök), både goda som mindre bra exempel jag upplevt. Alla människor, högkänslig eller icke högkänslig, mår självklart bäst av att mötas med respekt och känna sig väl till mods efter ett läkarbesök. Dock är här fokus på vad det gör med mig som högkänslig när bemötandet är bra respektive inte.

När jag drabbades av utmattningssyndrom mötte jag för första gången för mig en läkare som lyssnade, tog sig tid, gjorde tydligt att vi samarbetar tillsammans och styrde ändå det som behövdes. Jag kände mig respekterad, lyssnad på och empati visades. Jag fick också behålla min självbestämmanderätt och veta att detta gör vi ihop. Det har gjort mitt tillfrisknande till en bättre resa än om jag hade bemötts på annat sätt.

Jag har också blivit bemött av läkare på mindre bra sätt när det handlat om när jag sökt hjälp för min värk. Lever med smärta i kroppen och huvudet sedan många år. Här möts jag av fördomar, nedvärderande kommentarer, misstro och en stor oönskan om att ha en patient med mina problem.

”Alla människor har ont, även jag.” ”Vi vet att beteendevetare (som jag) har svårare att acceptera att de har ont och lyssna på oss läkare”. Detta är bara två av alla konstiga kommentarer jag fått till mig.

Jag blir avbruten, mötet ska skyndas på, lyssnandet sker passivt, empatiförmågan syns inte till och maktpositionen stärks ytterligare genom alla dessa delar. Jag känner mig i underläge som sjuk innan mötet och efter är känslan mer av krälande på golvet i dålig självkänsla.

Här blir jag som högkänslig enormt illa tillmods, tankarna rusar, jag känner mig värdelös, ensammast i hela världen, att jag är oviktig, känsla av att allt hopp är slut kommer till mig.

Och så kommer också en känsla, som ofta är återkommande hos mig, att fly. Fly från alla människor som man möter som gör en illa. Fly till att bo ensligt och sköta mig själv. Varför ska man fortsätta behöva utsätta sig för dessa människor. Det är vad som händer hos mig.

Tänk om jag tänkte att jag inte ville finnas längre, en del tänker faktiskt så och hamnar i djupare sorg av dåligt bemötande upprepade gånger. Att leva med smärta i sig är fullständigt dränerande och att lägga på dåligt bemötande, där oftast en skuld läggs på den som lever med smärta, kan vara avgörande för den som inte mår bra.

Jag tror att min högkänslighet är till god hjälp här, jag är den som alltid finner andra vägar ut ur ett problem, som lösningsfokuserad. Även att jag måste gå igenom ett stålbad så finner jag ofta förklaringar, lösningar och andra sätt att gå vidare. Men jag borde inte behöva det utan visst vore det fint om jag blev bemött bra från början.

Min högkänslighet innebär ofta att jag saknar en sköld framför mig vid tillfällen som dessa men min högkänslighet är också en stor tillgång för att ta mig vidare.

Är det för mycket begärt att bli bemött på rätt sätt? Är jag känslig som tar så illa vid mig?

Nej och ja. Men det är så som jag är och det borde fler ta ansvar för. Fler behöver tänka på vad ens bemötande gör med andra, högkänsliga som icke högkänsliga.

Elaine N. Aron, forskare om högkänslighet, skriver bl.a. i boken Den högkänsliga människan råd till personal inom sjukvården.

Hon skriver bl.a. om det jag skrivit tidigare, att högkänsliga tar in stimuli mycket starkt och lägger märke till subtila saker och att skynda på eller verka otålig kan förstärka den fysiska överstimuleringen och en sådan stress underlättar såklart inte läkningen. Hon skriver också att högkänsliga personer är vanligtvis mycket samvetsgranna och kommer att samarbeta om de kan. Inom sjukvården behöver man tänka på att fråga den högkänsliga personen vad de kan göra för att man ska känna sig lugn. De behöver ta in och använda sig av den intuition som högkänsliga besitter och faktiskt lyssna då det kan finnas viktig information som de kan ge till läkaren. Högkänsliga kan också behöva bli uppmuntrade av vården att förbereda sig innan genom att skriva ner vad man vill ha sagt och att möjligheten finns att ta med sig en följeslagare till mötet. Personlighetsdraget kräver inte medicinering.

Här kan man nu diskutera hur man som högkänslig behöver förhålla sig till detta då det kommer att ske om och om igen. Jag tror att vi alla behöver finna våra egna sätt att hantera det på. Viktigt att inte glömma vårt värde som människor, att vara snälla mot oss själva och inte lägga skuld på oss själva. Att även om det känns tufft så finns det en lösning och det finns goda människor där ute som vill hjälpa till och göra rätt.

Jag hamnar ofta i liknande situationer eftersom jag ger andra en ny chans men här behöver jag tänka om. Inte så att jag behöver bli synisk och inte tro gott om andra utan att jag har en valmöjlighet, att jobba på att inte sätta mig i samma situation igen.

Och de goda exempel man möts utav, de behöver man påminna sig om.

Att förstå varför man reagerar och hur man reagerar är att ha kommit långt. Likaså att respektera den man är och att man har rätt att känna som man gör.

Så, min uppmaning är till er alla, högkänslig som icke högkänslig, tänk på ditt bemötande mot andra. Hur vill du själv bli bemött? Lyssna in vem du möter och förstå att ditt sätt att vara och det du säger spelar roll. Och är du högkänslig och hamnar i liknande situationer, du är inte ensam och du är värd allt det bästa, och jag tror på dig!

Kram Sofia

#Högkänslig #Känlsomässigtbegåvad #Sensitive #HSP #Sensitivtbegåvad #Starkskör #Bemötande #Möten