Högkänslig i arbetslivet

Det är ett stort ämne att prata om, att vara högkänslig i arbetslivet.

Kanske är det första som kommer i tanken att det är svårigheter för högkänsliga i arbetslivet men jag vill också vara tydlig med att våra förmågor ska värderas högt. Och om de förmågorna tas tillvara på och hänsyn tas till att vi får lägga vår energi på rätt saker, så finns inga större svårigheter. Problemen uppstår när arbetsplatsen är uppbyggd av att fungera för de andra 80 % som är icke högkänsliga. Trots detta så skulle flera åtgärder på arbetsplatsen kunna gynna alla oavsett personlighetsdrag, t.ex. tystare lokaler, bra ljus, arbeta mer hemifrån, egna rum, vilorum, förstående och intresserade chefer för allas behov m.m.

Jag upplever det något känsligt att prata om detta med högkänslighet och arbete och det krävs mod att skriva hur jag upplever det. Vi människor är alla olika men det finns också informella, förutbestämda sätt som man förväntar sig att våra arbeten ska fungera på, återkommer mer till det strax. Och många gånger tror jag att man som högkänslig upplever att det finns andra sätt att göra på men att man är ensam om att se dem och få gehör för de förändringar som skulle kunna göra det bättre. Om du är högkänslig förstår du nog vad jag menar och om du inte är det så försök och tänk på något tillfälle då du inte kände dig förstådd och hur den känslan var inom dig. Den känslan är vardag för den som är högkänslig. Inte alltid att jag känner mig missförstådd när jag säger något eller gör något utan jag känner också att andra inte ser vad jag gör för något och den känslan är större hos högkänsliga än icke högkänsliga. Detta beroende på att högkänsliga bearbetar saker djupare, kan fördjupa sig mer i vissa uppgifter, tar mycket stor hänsyn till sin omgivning bl.a. och allt detta ser inte andra att man gör. Är man högkänslig vet man att man lagt mycket energi på sådant andra inte ser och man kan lätt bli känslig för att det inte uppskattas. Det krävs en högkänslig chef för att se vilka förmågor man har och har man en icke högkänslig chef kan det bli svårt med kommunikationen och förståelsen. Det är extra viktigt att vara tydlig med sina behov men det är inte säkert att man får gehör och anpassning för dem.

Det finns så många arbeten och arbetsplatser och med det olika sätt som arbetslivet är på. På större arbetsplatser så finns det oftast en högre chef, några sektionschefer och sedan arbetare. Det hela utspelar sig i hög grad enligt mig utifrån vilka som innehar chefspositionerna. Flera med mig vet att man kan dela in chefer i olika personlighetstyper som t.ex. målstyrd, relationsstyrd m.fl. och det finns många beskrivningar såsom trädgårdsmästarledare, delegerande ledare, byråkratledare m.fl. Alla har inte rätt verktyg, inställning eller förkunskaper för att vara en chef som passar till många olika. För så är det, att de olika stilarna på ledarskap passar olika arbetare. Men så finns det också de som är både chefer och ledare i samma person och har förmågan att passa till flera typer av arbetare och det är de som gör att arbetsplatsen börjar blomma, enligt mig. För en högkänslig är det extra viktigt att ha en chef som ser ens potential och är intresserad av att följa med på resan av utveckling.

På en arbetsplats finns det ofta olika informella grupperingar. Det finns t.ex. grupper där ens gemensamma nämnare är att skvallra och prata mindre omtänksamt om sina kollegor. Detta tycker jag och många högkänsliga är mycket jobbigt. Likaså om kollegor ska sitta och skryta om vad de gör.

Jag högaktar kollegor som har förmåga att stå för vad de tycker och vara rättvisa. Och som inte har behov av att hävda sig för att visa upp en yta som inte är sann. Det finns många fina människor som bryr sig om, är ärliga och omtänksamma.

På en arbetsplats där alla personligheter är samlade och där majoriteten, av både chefer och arbetare, inte är högkänsliga så kan det bli en obalans i utvecklingsfasen. Det skulle också bli obalans om det bara var högkänsliga på en arbetsplats. Är man på en större arbetsplats där man inte har möjlighet att påverka utvecklingen så är det förgörande för en högkänslig. Det måste finnas ett utrymme för att utvecklas och få möjlighet till att ta ansvar. Det är i dessa tillfällen det är så viktigt att det finns chefer som ser högkänsligas behov och vet hur de ska göra för att låta de få blomma. Får man som högkänslig denna frihet och erkännande så har arbetsplatsen en enastående tillgång till arbetskraft.

Jag har i mitt arbetsliv mött många olika arbetskamrater och chefer och upplevt både dem som stöttar och vill en väl och de som använder alla härskartekniker man kan tänka sig och de som flamsar och pratar illa om andra. Det är nog inte svårt att förstå med vilka jag trivs bäst.

På en arbetsplats var vi ett stort gäng som stod varandra nära, vi har kontakt fortfarande idag. En grupp tjejer som alltid brydde sig om varandra och det fanns inga känslor av orättvisa ibland oss, vi unnade varandra allt gott. Det var en arbetsmiljö som var mycket utvecklande. Jag har också i mitt arbetsliv upplevt mer åt andra hållet, en ständig missunnsamhet och svårigheter i att glädjas åt andras framgångar. Det är inte svårt att förstå vilken arbetsmiljö som man trivs bäst med. Men så här är det i arbetslivet och det går bara att själv försöka finna vägar för att få det att fungera på bästa sätt.

Jag kompromissar aldrig med att låtsas vara någon jag inte är. Något som jag är dålig på är att ”spela spelet”. Det är vad jag brukar kalla det outsagda som förväntas av en i arbetslivet ibland för att utvecklas och komma dit man vill. Det handlar om att ställa sig in hos rätt personer, inte säga sanningen när den visas och inte ifrågasätta felaktigheter. De som ”spelar spelet” har större framgång många gånger med att nå dit de vill. Jag kan inte göra något orätt eller kliva över andra för att komma dit jag vill. Jag vet inte hur många gånger jag sagt till mig själv att jag inte passar in för att jag inte kan ”spela spelet”.

Om du ser framför dig en flock med djur som håller ihop bara för att det är tryggast och gärna håller sig till sin ledare, kanske vet ingen vad de tycker om de faror som är runt omkring men om man gör som ledaren blir det enklast. Sen finns det ett djur som står utanför gruppen och betraktar vad som sker, både vad som sker i gruppen och allt runt omkring. Det är där den högkänsliga står. Inte menat att vi inte kan vara i gruppen när det känns rätt men absolut utanför när det inte känns rätt. Vi observerar, tar in, bearbetar och agerar samvetsgrant.

Känner du igen detta från arbetslivet också?

Det är att föredra att som högkänslig finna likasinnade på sitt arbete. Personer som får en att må bra och som inte tar energi i form av negativt agerande och prat. Det är så värdefullt med fina arbetskamrater och jag värnar om de som finns i mitt liv.

När jag var liten så ville jag bli polis. Detta var jag helt säker på när jag var omkring tolv år ända till jag blev runt tjugo. Drömmen finns kvar även att målet känns avlägset idag men jag tror jag vet varför jag så länge tyckte att det yrket skulle passat mig och det har med min högkänslighet att göra. En högkänslig person är ofta mycket samvetsgrann och jag kan inte ljuga eller göra orätt om jag ens skulle försöka, då får jag alldeles för dåligt samvete. Jag har alltid lagt märke till subtila saker och tänkt på det som händer runt omkring mig. Jag är ofta som en liten polis när det gäller händelser så som misstänkta personer, bilar med mera. Jag ser till att lägga det på minnet ifall informationen skulle behövas. Även har jag varit noga med att göra rätt i allt och har velat andra väl genom att ta ansvar för andras handlingar. Med min mognad har jag försökt att släppa mer av det då jag förstår att jag inte kan styra allt och att andra behöver lära sig av sina misstag själva. Det kanske också kan verka irriterande att någon talar om vad de behöver tänka på/se upp med m.m. I min uppväxt har jag tränat mycket och många olika sporter, likaså haft en kärlek för hästar och hundar. Så polis var verkligen mitt drömyrke.

Något som är typiskt för högkänsliga är att de gärna prövar olika arbeten för att finna det som passar dem. Jag har utbildning om undersköterska, florist samt beteendevetare och har arbetat inom vården, butik, skola, myndigheter med flera. Jag har både haft ledarroller och inte i mina arbeten. När jag jobbar kreativt känner jag mig inte fullt tillfredsställd och när jag arbetar med annat saknar jag det kreativa. Det är också flera faktorer som spelar in för att man ska finna sin rätta plats på jobbet, inte minst ett arbetsklimat och chefer/ledare som har förmågan att se högkänsligas förmågor.

Högkänsliga passar gärna för rådgivande roller, författare, filosofer, historiker, konstnärer, forskare, präster, advokater med flera. Sen behöver det inte betyda att alla högkänsliga arbetar inom dessa områden även att det gärna faller sig naturligt. Högkänsliga som arbetar inom t.ex. vården, förskollärare, lärare kan vara passande precis som ovanstående exempel men kanske också tufft beroende på hur utvecklingen inom flera yrken har blivit och kan lättare leda till utmattning. Det som är viktigt för en högkänslig är att finna ett arbete där arbetsuppgiften är den rätta utifrån den man är. Det kan te sig motsägelsefullt att man vill arbeta med människor där också det kan vara de uppgifterna som tar energi utifrån att man som högkänslig känner in mycket, bearbetar mycket m.m. Utgår jag från mig själv är det vad jag är bäst på, att möta människor och hjälpa dem och det behöver inte alltid ta energi, utan för mig är det i sådana fall mer arbetsplatsen som sådan som tar av min högkänslighets kraft. I den professionella rollen är det skillnad tycker jag.

Det är dock viktigt att få återhämtning, uppskattning och utveckling i arbetet för att det ska kännas tillfredsställande att fortsätta orka arbeta med det som man är bra på men som också tar kraft. Samma som för de flesta men för högkänsliga är dessa delar än så viktigare.

Det är inte ovanligt att högkänsliga klättrar i sin karriär då deras kunskaper ofta kommer mer till sin rätt som chef och ledare. Likaså är det många högkänsliga som blir egna företagare, kanske för att få styra sin tid och forma sitt arbete så som de själva önskar.

Citat från Elaine N. Aron ”Så småningom tvingas förmodligen de flesta högkänsliga in i vad jag kallar ”frigörelse”, även om det inte händer förrän under den andra hälften av livet. Vi tonar då in på frågor i vårt inre, och den inre rösten, snarare än på de frågor som andra ber oss svara på.”

Det är dock inte det lättaste att ändra på sin position i arbetslivet eller att byta karriär för att passa mer ens högkänslighet. Detta då vi gärna vill vara andra till lags och det gör det svårare för oss att vara frigjorda samt så är vi mycket medvetna om andras behov och sätter den före oss själva. Saknas det då en chef som inte stöttar behoven hos en högkänslig så blir det än svårare.

För att finna sin rätta väg i arbetet så krävs det att göra en omvärdering och försöka svara på den inre fråga vi kanske bär på, vad fungerar bäst för mig? En förändring kan också behöva få ta tid.

Jag befinner mig i den fasen att jag försöker ta reda på vad jag behöver i mitt arbetsliv för att känna mig tillfredsställd. En del i det arbetet är att skriva ned allt jag kan komma på där min högkänslighet är en tillgång i just mitt arbete. Jag funderar också på var jag känner att min potential bäst kommer till sin rätt. I mitt nuvarande arbete kan jag se vad jag behöver för att det ska fungera mer tillfredsställande för mig. Dock så är man som anställd alltid beroende av de man har runt omkring sig, oavsett arbete, för att det ska bli bra. För att få mer utlopp för min kreativa sida har jag startat mitt projekt Stil af Sofia. Om det är något jag kan leva av får framtiden utvisa, men det viktigaste just nu är att jag får styra över något själv och att jag får använda min fantasi som jag behöver.

Jag vet att jag behöver arbeta mer med uppgifter med kvalité än med kvantitet. Det är också viktigt att jag har uppgifter där min noggrannhet och samvetsgranna natur är efterfrågad. Jag trivs inte med att mata ett system som inte fungerar och där systemet motarbetar förbättringsprocesser. Det är viktigt för mig att få ansvarsområden och att jag får återkoppling på det jag gör, att man ser att jag ständigt har ett behov utav utveckling. Jag arbetar alltid med nya lösningar som jag delar med mig utav och det behöver uppskattas, jag kan inte stänga av att vara lösningsfokuserad. Jag vill väldigt gärna arbeta med människor och på riktigt göra skillnad i andras liv, jag är bra på att stötta andra och hjälpa dem framåt i samtalet. Det är också viktigt för mig att ha ett visst självbestämmande och få vara kreativ. Jag tycker om att tala inför andra och bjuda på mig själv, min extroverta sida. Jag ser lösningar för mitt arbetsliv och jag arbetar på att få till de förändringar som behövs för att det ska gå åt rätt håll men det måste också få ta tid.

Hur gör du för att finna de vägar du behöver för att trivas med ditt arbete?

Vi spenderar många timmar på vårt jobb, vi umgås med andra, vi ska bidra till något och vi vill utvecklas på våra jobb eller privat på fritiden eller både och. Hur som är det viktigt att vi var och en tittar inåt och ser vad vi har behov utav. Det är viktigt att stå upp för sig själv, vara sann mot sig själv, försöka må bättre, trivas och dela med sig av sig själv till andra så gott man kan.

Jag hoppas du trivs bra på ditt arbete, funnit det som fungerar för dig, eller att du nu vill ta tag i något av de verktyg som finns för att göra en förändring. Gör en lista om dina egenskaper som högkänslig och dess tillgång för arbetet, vad behöver du för att må bra, skrev ner dina tankar, sätt dem på väggen, låt dig inspireras av andra. Se till att du är på en plats där du uppskattas.

Tillsammans behöver vi också göra våra medmänniskor mer medvetna om högkänsliga och våra behov. Vi behöver föra fram våra goda egenskaper som högkänsliga och inte fastna i att vi skulle ha det svårare. Vi vill inte bli satta i en offerroll utan vi behöver lyfta upp alla fördelar med att vara högkänslig och kräva att våra arbetsplatser tar hänsyn till det.

Påminn dig om dess punkter:

• Vi är bra på att upptäcka felaktigheter och undvika att göra misstag.

• Vi är mycket samvetsgranna.

• Vi kan koncentrera oss djupt.

• Vi är särskilt bra på uppgifter som kräver uppmärksamhet, korrekthet, snabbhet och förmåga att upptäcka små skillnader.

• Vi kan bearbeta saker på djupare nivåer av det som psykologer kallar ”semantiskt minne”.

• Vi tänker ofta på vårt eget tänkande.

• Vi kan lära oss saker utan att vara medvetna om att vi har lärt oss dem.

• Vi påverkas djupt av andra människors sinnesstämningar och känslor.

Exempel hämtade från Elaine N. Aron

Jag har påbörjat min resa att göra mig själv medveten om vad jag vill och behöver och jag är på väg, om än i sakta mak, och jag önskar dig din bästa resa!

#Högkänslighet #Högkänslig