Högkänslighet och att alltid vilja förstå

Vi högkänsliga läser av så mycket hela tiden. Våra sinnen tar inte semester utan upptäcker, tolkar och känner in. Det handlar bl.a. om känslor, det subtila i vår omgivning, händelser med mera och det gör vi hela tiden och oftast omedvetet. Vi gör det sedan medvetet i vår tanke när vi förstår varför vi reagerar som vi gör känslomässigt och varför vi stannar kvar i tanken inom det vi nyss upplevt.

Jag har ett stort behov av att förstå vad jag känner och varför. Ofta som högkänslig vet vi saker och kan inte förklara varför, vi bara vet men ibland är det svårare att förstå. Ibland behöver man försöka förstå och reda ut varför någon t.ex. säger eller gör något då det inte blir självklart för oss.

Det kan vara vid alla möjliga sammanhang, dels så sitter vi inte alltid på sanningen och dels så kan vi vara i en situation då vi inte är lika mottagliga beroende på om vi är överstimulerade eller inte. Men ibland är saker till sin natur svårare när det handlar om att förstå varandra. Jag ska snart vara lite tydligare om detta.

Många gånger för mig har jag också hamnat i att bara "känna" och inte förstått varför det känns konstigt. Det har tagit tid att försöka förstå varför jag reagerar som jag gör och vad det betyder. Med mer medvetenhet om min förmåga som högkänslig kan jag snabbare förstå mina reaktioner och känslor som uppstår vid olika tillfällen i samröre med andra.

Förutom att jag omedvetet ägnar mig åt att läsa in, förstå och tolka människor och händelser omkring mig så gör jag det också medvetet. Jag har ett stort behov av att lära mig mer, både om mig själv och om andra. Likaså har jag skaffat mig en sådan utbildning där jag behöver tolka och förstå människor och jag tycker också om att arbeta med människor.

Kanske är det typiskt högkänsliga att fortsätta i dessa tankebanor när vi är så vana vid det. Vad hände nu? Varför säger han så? Hur mår gruppen egentligen? Med mera.

Det är utvecklande för mig att lära mig mer om människor, oavsett om det är i min privata sfär eller i mitt arbete. Jag tycker också om att läsa böcker som handlar om skildringar från människors liv. Likaså är det intressant att lära mig mer om människor som har det svårare med de sociala sammanhangen och kanske också då i att visa utåt vad de känner och upplever, t.ex. neuropsykiatriska sjukdomar så som autism - aspergers syndrom som ryms inom autismspektrumet, dock är det ofta vedertaget att man fortfarande säger aspergers syndrom.

Just nu läser jag ”Konsten att fejka arabiska” av Lina Liman. Det handlar om en kvinna som fick diagnosen aspergers syndrom när hon var 32 år gammal. Och äntligen fick hon en förklaring om varför hon inte fungerat fullt ut socialt och varför hon alltid känt sig annorlunda och ensam.

Inom autismspektrumet kan diagnosen för en individ se olika ut men det gemensamma är att man har problem med socialt samspel och social kommunikation, och begränsade, repetitiva mönster i beteenden, intressen och aktiviteter. Dock kan de konkreta symtomen och hur man hanterar dem variera kraftigt mellan individer.

Citat från boken: ”Autismen har placerat mig i ett kroniskt utanförskap, i en ensamensamensamhet som genomsyrar hela min existens och som inte går att bryta, varken med kärlek, ord eller viljekraft. Känslan är så dominerande och så påtaglig att jag kan känna den nästan fysiskt, som ett skal. Osynligt, tjockt och ogenomträngligt från båda håll.”

En person med asperger har lärt sig ”konsten att fejka” vilket innebär att det mesta som är jobbigt sker inombords, inget som vi andra alltid ser. Den har lärt sig vad och hur man ska göra men inte alltid hur det ska kännas.

När jag som högkänslig försöker läsa av personen enskilt eller i grupp kanske jag inte får de signaler som jag förväntar mig. Det gör att det blir svårare och tar längre tid för mig att förstå. Ändå vill jag påstå att med den empatiförmåga jag har som högkänslig så är det lätt att få kontakt med en person som har svårigheter med sina känslor, jag tror att personen ser att jag ser och inte dömer och jag brukar ofta se om det är något som bekymrar, men jag kanske inte alltid förstår varför. Det är då klart att det kan vara försvårande för mig om en person inte alltid kan vara tydlig med sina signaler.

Ibland tror en del att högkänslighet och asperger är liknande men jag ska försöka reda ut detta. Jag är ingen expert på aspergers syndrom men det lilla jag snappat upp ska jag använda mig utav för att förklara.

Högkänsliga kan nog ibland känna sig ensamma i det att andra inte förstår vad de känner. T.ex. så har du investerat så mycket i den grupp du ingår i och kan inte alls förstå att du inte får gehör för det tillbaka, att andra liksom bara allmänt tackar eller inte ens märkt allt du gjort. Det är för att du med hela ditt väsen engagerar dig och tömmer ut allt för någon annans skull och då är det klart att det gör ont när man inte får samma tillbaka. Eller så känner du dig ensam när andra inte verkar "se" det du ser som är så uppenbart för dig.

En person som har asperger känner sig oftast ensam och annorlunda men det spelar ingen roll vad andra gör eller i vilka sammanhang, känslan är bestående. Känslan för den som har asperger är nog oftast konstant och intensiv.

Vi högkänsla känner in så mycket i allt som sker medan en person som har asperger inte riktigt vet hur det ska kännas och har mycket svårt att se och förstå subtila saker, det som vi högkänsliga ägnar oss mest åt.

Och asperger är en diagnos, högkänslighet är ett personlighetsdrag.

Däremot så har vi gemensamt att vi har en känslighet. Kanske är det den känsligheten som jag dras till. Likaså finner jag att personer med asperger är noga med rättvisa och att vara ärliga och det är egenskaper jag högaktar. Högkänsliga samt personer med asperger besitter också en stor förmåga till empati som förenas oss båda, dock är vägen och uppkomsten till empatin olika.

Och så ska vi inte glömma att vi alla är människor, medmänniskor och med våra olika diagnoser, svårigheter, tillgångar och personligheter är så fantastiska och har tillgångar som är värt allt guld som finns. Alla är vi unika på våra speciella sätt och det ska vi vara stolta över.

Det är inte ovanligt att högkänsliga arbetar med människor. Det kan vara som präster, psykologer, filosofer, terapeuter, lärare med flera. Och det är då inte så konstigt att viljan finns hos mig att hela tiden lära mig att förstå min omgivning, både på mitt medvetna som omedvetna plan. Jag blir aldrig fullärd och människor och deras beteenden intresserar mig stort.

Jag är och kommer nog alltid att vara på min resa att förstå mig själv bättre. Men ju mer jag känner mig tillfreds med mig själv desto mer förstår jag om min omgivning eller snarare desto bättre upplevelse får jag själv.

En mycket klok Nathalie, @intutionscoachen, är tydlig med att ”Min känslighet är min gåva” och jag kan bara instämma. När jag litar på min intuition så blir den min kraft istället för den som gör mig känslomässigt svag.

Viljan att alltid vilja förstå är viktig för mig som högkänslig och att lära mig mer om mina medmänniskor, oavsett om det är de i min närhet eller inom mitt arbete. Oavsett om de är lättare eller svårare att läsa av. Att lära sig mer om människor tror jag gör vår värld till en bättre plats.

Så idag vill jag skicka med dig tips om en mycket bra bok ”Konsten att fejka arabiska” och att du alltid ska lita på din intuition. Det är faktiskt så att din bästa vän är din intuition, den som alltid säger sanningen och är ärlig, så var rädd om den! Du är fantastisk!

Kramar Sofia

#Högkänslig #HSP #Sensitive #Sensitivtbegåvad #Känslomässigtbegåvad #Viljaattförstå